Igår snöade det hela dagen, när husse kom hem från jobbet hade det kommit ca 2 dm snö. Husse bytte snabbt om och hämtade kopplet, långlinan och min filt sedan åkte vi till skogen, det var fortfarande ljust ute.
Det var jobbigt att över huvudtaget ta sig fram i skogen… men jag tyckte att det var jättekul….Husse verkade inte uppskatta det… men han gjorde det för min skull… å det tycker jag om…..
Jag tror att husse gick och tänkte på snöskottningen… han såg inte så glad ut som han brukar….
Det hade börjat skymma på när vi kom hem, min mat var framsatt och det luktade kaffe… vilket husse uppskattade…. Efter fikat tog husse och jag den sedvanliga tuppluren… å den brukar vara ca 1 timme… jag somnar för det mesta med huvudet på husses arm….
Lite senare på kvällen gick husse ut och röjde snön… men då fick jag vara inne….
2010-01-28
Husse och jag tog en lång vända i skogen idag, det fanns många upptrampade snögångar men husse vek av från dem…..Kom Zanee, vi går upp för berget….. där har ingen gått, sa han…..det var djupsnö och jobbigt att ta sig fram….men oj så roligt. Jag hoppade hit och dit…plöjde ner nosen under snön…jag njöt verkligen…
När vi kom upp på bergsplatån stannade husse till….där….ca 20 meter framför oss stod 2 älgar…..den ena var riktigt stor och den andra var….något mindre…men uj…uj…uj… så stora de var. Jag har aldrig varit så här nära….jag vet inte om jag gäspade…försökte få luft eller om jag skulle till och skälla…..
Jag tittade på husse……hans blick talade ett tydligt språk…jag skulle vara tyst, helt enkelt….Husse har ett otroligt kroppsspråk…..hans ansiktsuttryck…..miner och kroppshållning….ni skulle bara se….Matte brukar säga att han har ett talande kroppsspråk, å det har han verkligen….När jag tänker efter så har vi fyrfottingar också ett talande kroppsspråk….Det gäller bara att tolka det rätt…
Vi stod stilla….tysta och tittade på älgarna, å de tittade på oss….de undrade nog vad vi var för ena. Efter en stund gick husse och jag därifrån, nu tog jag det lite lugnare… det kunde ju finnas flera älgar här….jag plöjde inte ner nosen i snön längre…. det var nog bäst att hålla huvudet högt….
2010-01-24
Ja, så var det dags Zanee, sa matte….nu ska vi åka och röntga dina höfter och armbågar. Varför då….jag trodde vi skulle åka till skogen….det hade jag liksom sett fram emot….
Efter en lång resa med bilen var vi äntligen framme, det var skönt att få sträcka på benen….tyvärr blev det bara en kort stund, jag hann inte känna in alla dofter på snödrivan utmed trottoaren….Kom nu Zanee, här ska vi gå in sa husse, han öppnade dörren…han gick in först och strax bakom honom var jag… sen kom matte. Jag fick direkt syn på min syster Alva som var där med sin matte och husse. Alva såg lite dåsig ut, tyckte jag…. hon har fått en lugnande spruta, upplyste hennes matte oss om….Va, får vi inte leka hann jag tänka….sen kände jag ett stick mellan skulderbladen…. det där var bara en lugnande spruta Zanee, hörde jag matte säga. Efter ett tag blev jag lite dåsig och trött… men det gick över för en kort stund, när jag fick syn på Birgitta…vad skojigt att hon också var här….. Hon hälsade på mig sen stack hon mig i nacken……det var bara en vaccinspruta Zanee, sa Birgitta.
Alva och hennes matte o husse fick sedan följa med Birgitta, nu var husse, matte och jag själva i väntrummet…..jag la mig ner för nu hade jag blivit lite trött…. Efter en stund kom Birgitta och hämtade oss, jag blev upplyft på ett undersökningsbord och lagd på rygg i en vagga. Husse höll i mina framben och någon annan drog i mina bakben, sen röntgade de mina höfter. Jag har blivit röntgad förr….min mage……så det här tyckte jag inte var så farligt eller läskigt. Det enda knepiga var att jag kände mig lite trött och dåsig….
När vi kom ut till bilen var husse tvungen och hjälpa mig….. för jag hade lite svårt att samordna huvudkontoret och mina fyra ben….jag visste ju att jag skulle hoppa in i hundburen men det funkade inte…husse var snäll och hjälpte mig in i hundburen, efter en liten stund somnade jag…
Jag vaknade utav att matte sa, nu är vi framme, bilen stod stilla, husse lyfte ut mig mig….mina ben ville fortfarande inte lyda….jag kände mig faktiskt lite rund under tassarna….
Matte tittade på mig…oj vad röda dina ögon är, sa hon. Mina ögon….. du skulle bara veta….det känns inte riktigt bra i huvudet, det liksom snurrar lite….och benen vill inte lyda……
Det känns ungefär som i visan som du matte brukar sjunga, än slank han dit och en slank han dit och en slank han ner i diket….. Sen hör jag hur husse säger, den där lugnande sprutan som Zanee fick innan röntgen, den har tydligen börjat verka nu.
Matte går fram mot dörren…ringer på och efter en stund öppnas den och där står Marcus och Alexander…..nej… tänker jag, här bor ju inte dom…..vad är det här…jag fattar ingenting…sen kommer Stefan, Pernilla och Bodil och kramar om mig. De hade flyttat, det här var deras nya hem….oj vad fint de hade….
Efter hälsningsproceduren la jag mig på min dyna som husse hade tagit med in….nu var jag trött och hungrig… av Alexander fick jag en morot och den smakade så gott. Alexander och Marcus satt bredvid mig en stund…. sen somnade jag. Efter några timmar åkte vi hem…jag tror att jag somnade innan husse startat bilen….
2010-01-10
