Det var nära att min nos hade…

Så var det lördag igen, åh vilken dag….blå himmel och en härligt värmande sol, inte ett löv rörde sig idag….Husse och matte var ute på tomten, nu skulle det sista göras…husse kom med krattan, sågen och en stor sax eller tång…eller vad det nu var…

Han kröp in under fågelbogranen…den skulle ansas eftersom den var ett tillhåll för kattor och igelkottar och div. små odjur….jag såg bara hans ben sticka ut…
Jag kröp efter… men oj vilket liv det blev…. husse hade granbarr i hela ansiktet… han spottade och fräste…GÅ HÄN ZANEE….FÖRSVINN ZANEE. Jag förstod inget…jag ville ju bara hjälpa till och se vad husse gjorde….Husse föste bort mig…nåja så lätt går det inte, jag kröp bara in till husse från en annan sida av fågelbogranen….men det höll på att sluta illa för mig…det var nära att min nos hade strukit med…dvs blivit AVSÅGAD…Phu…vad nära det var….Jag drog mig tillbaka …avvaktade lite…såg att husse hade sågat av en gren som han föste undan…jag tog tag i grenen och försökte dra den åt mitt håll men husse höll fortfarande i grenen…LÄGG AV ZANEE,  hörde jag husse säga. Nu var tonläget lite ansträngt, det var lika bra att släppa grenen….. åh, där låg ju min boll och helt plötsligt fångade den hela mitt intresse….

När husse och matte var färdiga på tomten blev det en långvända till skogen…